Varför Griffon?

Jag ville så gärna ha förmånen att få äga mer än en hund och var länge inne på att skaffa mig en till hund att träna bruks med. Men då jag kände att jag då skulle göra Zita en otjänst sökte jag mig utanför den typen av hund. Länge har jag varit förtjust i de plattnosta krabaterna, men de dras ju med en del olägenheter som jag inte riktigt var beredd att hantera. Så då fastnade jag för Griffonerna, och fast är jag.

Från den dag Toffee flyttade in har hon med all önskvärd tydlighet talat om vem hon är och vad hon vill och står för. En större personlighet får man leta efter. Hennes lilla svans viftar alltid, humöret är på topp. Att vara rädd och skygg är bara dumt, men att vara dum är ännu dummare. Lydig är hon, men med en stor portion envishet så är hon lydig, lagom.

Hon älskar att springa och röra på sig, skogen är hennes andra element trots att blåbärsrisen är högre än henne. Men likväl så duger det gott att få krypa ihop framför brasan och mysa med hund, katt eller människa. Att få vara med är oerhört viktigt för henne och gärna nära nära.

Det här beskriver vår lilla Toffee men jag tror att många Griffonägare känner igen sin hund i detta. Med mycket kärlek, omtanke och omvårdnad får du en underbar livskamrat.